Medan regeringen tvekar - pågår brotten i full skala

62 av Sveriges största assistansbolag har kopplingar till organiserad brottslighet. Det är inte längre ett hypotetiskt problem – det är ett systemfel. Trots åratal av rapporter, larm och politiska löften väljer regeringen ännu en gång att "tillsätta en utredning". Samtidigt fortsätter miljarderna att rinna ut ur statskassan – till fuskare, bluffbolag och kriminella nätverk.

Det är nästan bisarrt: medan assistansbedragare tvättar pengar genom fejkade scheman och bulvanbolag, ligger gängledare bokstavligen på solstolar och skrattar åt hur lätt det är att plundra staten. För dem är välfärden en kassako – och regeringens oförmåga en garanti. Så länge ingen agerar, fortsätter miljarderna att försvinna ut ur ett system som var tänkt att ge trygghet till de mest utsatta. Det är inte bara ett hån mot brukare – det är ett hån mot hela idén om rättvisa och samhällskontrakt.

Medan gängledare solar på semesterorter och skrattar åt myndigheternas oförmåga, bollar ansvariga politiker ansvaret mellan sig som om verkligheten inte angår dem. Det är som att makthavarna i Rosenbad lever i en annan värld. En värld där pressmeddelanden är viktigare än handling och där verkliga åtgärder ständigt skjuts upp till nästa mandatperiod.

Vad värre är – det börjar bli svårt att avgöra vem som egentligen står på vilken sida. I spåren av granskningar har det framkommit att även personer med nära kopplingar till partier som utger sig för att vara "lag och ordning-partier" haft kontakt med aktörer inom organiserad brottslighet. Det är inte bara ett svek mot välfärden – det är ett svek mot demokratin.

Det här handlar inte om enstaka rötägg. Det handlar om ett system där kriminalitet, ansvarslöshet och tystnad blivit normaliserade. Assistansfusk är inte längre en avvikelse – det har blivit ett sätt att finansiera kriminella nätverk och tvätta svarta pengar genom en av samhällets mest skyddsvärda delar.

Samtidigt fortsätter ansvariga ministrar att leverera standardfraser till medierna, medan verklighetens offer – brukare, assistenter och anhöriga – får kämpa med neddragningar, kontrollkrav och hot om återkrav. Det är de hederliga som granskas mest – medan bedragarna ligger steget före.

Den här sidan är inte ett färdigt facit. Den är ett upprop till debatt. Till ansvar. Till handling. De verkliga lösningarna föds först när vi vågar se problemen som de är – inte som vi önskar att de vore.