Flödesbaserad elmarknad - en tyst kostnadsexport

I november 2024 införde Svenska kraftnät den nya elhandelsmodellen kallad Flödesbaserad kapacitetsberäkningsmetod (FBM), trots omfattande kritik från experter, branschaktörer och nordiska grannländer. Metoden, som kommer från EU:s marknadsregler, har nu blivit verklighet i Sverige – och resultatet riskerar att bli allvarligt för både hushåll och företag.

Jag har tidigare, i ett varningsbrev till energi- och näringsministern, lyft problemen med den nya modellen. Trots tydliga signaler från branschen och andra nordiska elnätsoperatörer valde Svenska kraftnät att gå vidare. Modellen innebär att elflöden optimeras över hela Europa utifrån fysikens lagar – inte nationella gränser. Det låter logiskt. Men i praktiken innebär det att svenskt billig el kan flöda söderut, medan svenska kunder får betala högre priser.

Vad betyder det för elkunderna?

Sverige har länge haft ett överskott på el – särskilt i norr. Men med den nya modellen får inte Svenska kraftnät längre reservera kapacitet för den inhemska marknaden. Det innebär att billig el som tidigare nådde södra Sverige kan exporteras till Tyskland, Polen eller Nederländerna – medan svenska elkunder får betala kontinentala priser. I realiteten betalar svenska hushåll och företag för att säkra andra länders elförsörjning.

Sekretess utan motstycke

Med rådande sekretesslagstiftning hemligstämplas dessutom detaljerad data om elnätets funktion och kapacitet, av säkerhetspolitiska skäl. Det må vara rimligt att skydda kritisk infrastruktur – men varför gäller detta bara i Sverige? I andra nordiska länder är data om elnät och kapacitetsberäkningar öppna. När den metod vi använder tydligt missgynnar svenska och nordiska aktörer bör man allvarligt fundera över alternativa lösningar.

Ett system utan motvikt

Det mest oroväckande är att ingen i Sverige har haft mandat eller mod att stoppa modellen. Svenska kraftnät hänvisar till EU:s regelverk. Regeringen säger sig värna elpriserna men agerar inte. Energimarknadsinspektionen granskar – men har inga verktyg att förändra. Resultatet är en marknadsmodell där Sverige lämnar ifrån sig kontrollen över sin elförsörjning.

Vem tar ansvar för elräkningen?

För hushållen betyder detta stigande elpriser – särskilt i elområde 3 och 4. För företag blir det svårare att konkurrera när energikostnaderna blir oförutsägbara. Och för Sverige som industrination riskerar det att leda till försämrade investeringsvillkor.

I praktiken har vi skapat ett system där svenska kunder subventionerar elpriserna i andra EU-länder – utan att någon tagit ansvar för konsekvenserna.

Det är inte för sent

Sverige behöver en öppen och ärlig debatt om flödesbaserad kapacitetsberäkning. Vi behöver jämföra oss med övriga Norden, utvärdera konsekvenserna och våga ifrågasätta ett system som inte gynnar vårt land. EU-samarbete får aldrig bli ett självmål. Det är fullt möjligt att stå upp för europeisk solidaritet – samtidigt som vi skyddar våra egna intressen.