EU är på pappret en ekonomisk stormakt med över 450 miljoner invånare och en samlad BNP i nivå med USA:s. Ändå är det Washington som dominerar världens finansflöden, sätter agendan i teknologin och bär den säkerhetspolitiska tyngden. Frågan är varför Europa inte växlar in sin potential – och vad som krävs för att göra det.
Fragmenterad makt. EU består av 27 suveräna stater. Beslut om finanspolitik, handel och säkerhet kräver ofta kompromisser som tar tid. USA har en mer enhetlig beslutsstruktur och kan agera snabbt med federala krispaket, industriprogram och sanktioner. När EU tvekar hinner andra sätta spelreglerna.
Dollarns grepp. Dollarn är global reservvaluta och nav i det finansiella systemet. Det ger USA reell makt: den som stängs ute från dollarmarknaden eller amerikanska banker förlorar tillgång till världens viktigaste betalningskanaler. Euron är stark – men inte universell inom EU, och saknar en sammanhållen finanspolitisk ram som matchar USA:s.
Teknologi och industri. USA dominerar inom mjukvara, plattformar, halvledare och försvarsteknik. Europa har världsledande industrier, men innovationskraften splittras mellan nationella program och olika regelverk. Resultatet: för få europeiska techbolag tar global ledning, och värdekedjorna styrs av andra.
Säkerhet och ekonomi hänger ihop. USA:s militära kapacitet ger tyngd åt både handel och diplomati. Så länge EU saknar egen samlad förmåga – från cybersäkerhet till avancerad materiel – blir man beroende av andras skyddsnät. Det minskar Europas förhandlingsutrymme även i rent ekonomiska frågor.
Guldreserver som symbol och praktik. Att flera europeiska länder fortfarande förvarar betydande mängder guld i New York är historiskt begripligt – men också en påminnelse om USA:s centrala roll i världens finansarkitektur. En kontrollerad hemflytt stärker europeisk autonomi, men måste ske utan att signalera konfrontation.
Vägen framåt – en europeisk kraftsamling:
1) Gemensam finanspolitisk kapacitet. Bygg ut EU:s möjligheter att snabbt mobilisera investeringar – inte bara i krisfonder utan i långsiktiga, gröna och digitala industriprogram.
2) Starkare euro och kapitalmarknadsunion. Djupare, integrerade kapitalmarknader behövs för att europeiskt sparande ska finansiera europeisk innovation. Mindre bankberoende, mer riskkapital.
3) Strategisk industri och teknik. Satsa stort på halvledare, AI, batterier, kvantteknik och avancerad tillverkning. Offentlig upphandling och standarder kan driva skalbarhet – precis som USA gjort.
4) Energisuveränitet som konkurrensfördel. Kombinera förnybart (sol, vind, vatten, geotermi) med nya kärnkraftreaktorer där det är lämpligt. Billig, stabil och fossilfri el stärker industrin, minskar importberoendet och driver klimatomställningen.
5) Säkerhetsförmåga och resiliens. Investera i gemensam försvarsindustri, cyberförsvar och kritisk infrastruktur. Ekonomisk styrka kräver robusthet mot sabotage, påverkansoperationer och organiserad kriminalitet.
6) Flytta hem strategiska tillgångar – smart. En plan för repatriering av guld och andra reserver bör ske stegvis och koordinerat, för att öka finansiell handlingsfrihet utan att skapa instabilitet.
EU saknar inte resurser – vi saknar samordning. Med en tydlig, socialt förankrad industrialiserings- och klimatstrategi, starkare gemensamma finanser och en energipolitik som pressar kostnaderna kan Europa bli både grönare och starkare. Det handlar inte om att ersätta USA som världens ledare, utan om att bygga europeisk handlingskraft nog att skydda våra värden, skapa jobb och leda den gröna och digitala omställningen på våra egna villkor. Europeisk suveränitet börjar med politiskt mod att använda den styrka vi redan har.